Ja, så känner jag ibland! Har inte haft någon som "down-dag" sedan innan Egypten för flera veckor sedan, men tänker på det då och då. Varför det blir så. Ena stunden är man på toppenhumör för att i nästa bara dala ner och tycka att allt man gör är meningslöst och helst bara drar täcket över huvudet. Det finns liksom ingen utlösande faktor, utan det bara händer sådär pang bom liksom. Inte så att det händer varje dag eller ens varje vecka, men stunderna dom kommer med jämna mellanrum. Har liksom svårt att vara nåt mitt emellan? Det är verkligen svart eller vitt.

Kom att tänka på det nu när jag läste Linda Fodors blogg. Skönt att veta att man inte är ensam om att ha det så!


Min statistik senaste dagarna. Höga berg och djupa dalar. Det kommer igen, överallt.