Göteborgsvarvet 2010
Åkte hemifrån med tåget som gick vid 11-tiden, var riktigt nervös hela morgonen, om precis allt. Tänk om tåget är försenat, tänk om det strular med spårvagnarna och jag inte hinner i tid till nummerlappsutdelningen (stod ju att den stängde 14.30) och sedan inte till starten i tid. Helt onödigt lägga energi på att vara nervös över detta. Tåget var bara ett par minuter försenat från Halmstad och jag fick en sittplats. Puh, en sak mindre vara nervös över. Extrainsatt spårvagn gick från torget precis när jag anlänt till Göteborg och det flöt på. Jag hade gott om tid på mig att hämta ut nummerlappen, byta om, insupa atmosfären och skulle mött upp Anders, min kompis Marias sambo, som åkt bil tidigare. Detta var omöjligt, jag hittade honom inte och tror ni mobilen fungerade? Nä, som alltid när det är något evenemang med mycket folk så strular det. Han startade en knapp timme innan mig så önskade honom lycka till där för mig själv :o) Fick till slut kontakt med Maria i alla fall som kom från annat håll, så jag mötte upp henne och vi hade en stund ihop där innan jag behövde gå mot startledet. Det var skönt jag fick träffat henne och fått bekräftat att vi båda hann dit utan stress.
Det var lite trist stå själv i startfållan 30 minuter och vänta på start, inte en kotte jag kände igen (eh, oväntat?) så jag stod där och lyssnade på min musik och peppade mig själv :o) Tiden förflöt ganska fort, men det var grymt varmt där man stod rätt trångt och solen gassandes rakt på en. Keps hade ju kanske varit en idé, men det är lätt att vara efterklok. När starten gått var det lite väl trångt, kunde inte börja springa direkt, försökte småjogga men insåg att det gick lika fort gå när det var så tjockt med folk framför en, så jag gick till det började skingra sig lite.
När jag sprungit 1 km ungefär kände jag hur det hettade i ansiktet, mina kinder brände rätt bra och svetten den rann. Tänkte ändå för mig själv, detta kommer bli så sjukt jobbigt men jag ska f-n i mig klara det, på ett eller annat sätt! Hann även tänka att varför gör jag så mot mig själv, varför tränar jag inte inför loppet? Denna tanke snurrade mer än en gång kan jag säga :o) Men det flöt på bra fram till första vätskekontrollen. Fick i mig både Enervit och vatten, det tog jag vid alla kontroller för att vara på den säkra sidan, men sedan började backen. Det börjar gå uppför en bra bit innan själva bron börjar, och jag fick gå lite för att orka med. Hittade lite skugga utmed en husvägg precis innan brons början. Det gjorde faktiskt en del att slippa solen om så bara för någon minut! Insåg ganska snabbt att det inte skulle vara värt springa uppför hela bron, det skulle ta alldeles för mycket på krafterna och bli svårt återhämta sig ifrån, så jag gick kanske halva vägen uppför och sen satte jag igång och springa igen. Sedan rullade det på ganska bra, fram till 7-8 km. Då började jag bli trött. Efter ytterligare några km började nacken göra sig påmind, precis som jag förutsatt innan. Shit också. Gick i samband med vätskekontrollerna, men försökte hålla mig till det. Det fungerade någon km till, sen blev det stopp igen. Och sen fick jag hålla på så, växla mellan att springa och gå. Kände aldrig att jag var nära kollaps eller att jag var uttorkad/hade vätskebrist, men benen började värka vid 12-13 km, när jag gick. Så vad göra? Pest eller kolera. Fick ont i nacken, gick en bit och då gjorde det ont i benen, sprang igen och det kändes bra i benen men efter 500 meter låste sig nacken igen och jag fick gå. Och så höll jag på. Vad är bäst? Ont i nacken eller ont i benen. Så jag fick växla mellan att springa och gå resten av vägen och det funkade väl rätt okej, men tiden den rann ju iväg. Jag bestämde mig vid 10 km ungefär att tiden får bli som den blir, jag måste lyssna på kroppen för att överhuvudtaget kunna ta mig över mållinjen. Uppför avenyn fick jag extra kraft av allt folk och vetskapen om att det inte är sååå långt kvar, men vad hjälper det när nacken ändå låser sig och det gör ont i hela nack-/halspartiet :'( Såg inte till några energitabletter, inte heller fick jag någon svamp. Vet inte vart dessa var för jag såg inte ens att det delades ut? Misstänker att i alla fall energitabletterna redan var slut när jag väl kom dit.
Försökte springa så mycket jag kunde i slutet, men det var läskigt se så många som hade kollapsat, särskilt uppför när man kommit förbi Skanstorget. Var så förbannat trött på nacken och benen, på värmen och på allt folk. Och framförallt på mig själv! Varför har jag inte tränat mer? Alltså, 5-6 löppass på hela våren kan ju kvitta, det fattar vem som helst. Man kan inte tro att man ska förbättra sig om man inte tränar på det man ska förbättra. Svårare än så är det ju inte.
Tog mig i alla fall i mål springandes och var galet nöjd över att jag kommit i mål med hälsan i behåll! Tiden var urusel, sprang på 2:47:51 jämfört med 2:34 förra året. Men, flera faktorer spelade in + att konditionen inte är på topp direkt. Då kan man inte förvänta sig annat, eller hur? Så ja, jag är nöjd ändå! Det måste man vara om man tagit sig runt i den värmen och gjort så gott man har kunnat, mer kan man inte göra!
Jag hann få i mig lite kexchoklad, banan och vatten efter mål samt en kort stretch, hämta ut mina värdesaker = mobil och plånbok, få kontakt med Anders och landa på läktaren innan Maria sprang i mål. Härligt när vi äntligen såg henne, vi visste ju inte alls hur det gått för henne, och kul kunna hejjja på henne ända in i mål :o) Duktiga Maria!
Har funderat mycket efter loppet, både igår och idag, och jag har kommit fram till några punkter som jag ska försöka ha i åtanke till nästa års lopp. Skriver upp några här nedanför, så kan jag gå tillbaka nästa år och se vad jag har skrivit. I god tid innan loppet :o)
1. Träna, träna, träna! Framförallt distansträning, så inte benen tar slut och gör så ont, däri tror jag det problemet ligger.
2. Se till att vara mjuk i kroppen i god tid innan loppet, särskilt i rygg/nacke/axlar där jag brukar ha problem. Massage i god tid så det inte händer samma sak igen, det fördärvar så himla mycket.
3. Åk upp i tid. Hotellövernattning före och efter loppet tror jag ger bättre uppladning. Stressen samma dag var ingen höjdare, inte fysisk stress men psykisk. Kunna hämta ut nummerlapp på fredagen + kolla in mässan som inte hanns med i år och kunna ta det lugnt på lördagen. Kunna duscha och ut och äta på kvällen efter loppet och slippa sätta sig i en bil eller på ett tåg hem efter loppet. Det tror jag är toppen!
Har sovit 10 goda timmar i natt, det behövdes. Roger kom upp igår kväll och var här när jag kom hem, jättemysigt :o) Tack love! Idag har jag bara tagit det lugnt, vi har skrapat triss och fikat hos mina föräldrar, och så gick vi en knapp timmes promenan i lagom tempo. Det känns i benen idag, that's for sure. Men trodde faktiskt det skulle vara än värre. Det var skönt röra på sig lite i alla fall.
Har bestämt mig för att den här veckan blir en aktiv vilovecka och en uppladdningsvecka, på måndag drar jag igång med ett nytt styrketräningsprogram, yeeeaah! Det ser jag mycket fram emot. Den här veckan blir det mest promenader, eventuellt lite buggande på onsdag och något lätt löppass senare i veckan.
Från vår promenad i eftermiddags.
Det var lite trist stå själv i startfållan 30 minuter och vänta på start, inte en kotte jag kände igen (eh, oväntat?) så jag stod där och lyssnade på min musik och peppade mig själv :o) Tiden förflöt ganska fort, men det var grymt varmt där man stod rätt trångt och solen gassandes rakt på en. Keps hade ju kanske varit en idé, men det är lätt att vara efterklok. När starten gått var det lite väl trångt, kunde inte börja springa direkt, försökte småjogga men insåg att det gick lika fort gå när det var så tjockt med folk framför en, så jag gick till det började skingra sig lite.
När jag sprungit 1 km ungefär kände jag hur det hettade i ansiktet, mina kinder brände rätt bra och svetten den rann. Tänkte ändå för mig själv, detta kommer bli så sjukt jobbigt men jag ska f-n i mig klara det, på ett eller annat sätt! Hann även tänka att varför gör jag så mot mig själv, varför tränar jag inte inför loppet? Denna tanke snurrade mer än en gång kan jag säga :o) Men det flöt på bra fram till första vätskekontrollen. Fick i mig både Enervit och vatten, det tog jag vid alla kontroller för att vara på den säkra sidan, men sedan började backen. Det börjar gå uppför en bra bit innan själva bron börjar, och jag fick gå lite för att orka med. Hittade lite skugga utmed en husvägg precis innan brons början. Det gjorde faktiskt en del att slippa solen om så bara för någon minut! Insåg ganska snabbt att det inte skulle vara värt springa uppför hela bron, det skulle ta alldeles för mycket på krafterna och bli svårt återhämta sig ifrån, så jag gick kanske halva vägen uppför och sen satte jag igång och springa igen. Sedan rullade det på ganska bra, fram till 7-8 km. Då började jag bli trött. Efter ytterligare några km började nacken göra sig påmind, precis som jag förutsatt innan. Shit också. Gick i samband med vätskekontrollerna, men försökte hålla mig till det. Det fungerade någon km till, sen blev det stopp igen. Och sen fick jag hålla på så, växla mellan att springa och gå. Kände aldrig att jag var nära kollaps eller att jag var uttorkad/hade vätskebrist, men benen började värka vid 12-13 km, när jag gick. Så vad göra? Pest eller kolera. Fick ont i nacken, gick en bit och då gjorde det ont i benen, sprang igen och det kändes bra i benen men efter 500 meter låste sig nacken igen och jag fick gå. Och så höll jag på. Vad är bäst? Ont i nacken eller ont i benen. Så jag fick växla mellan att springa och gå resten av vägen och det funkade väl rätt okej, men tiden den rann ju iväg. Jag bestämde mig vid 10 km ungefär att tiden får bli som den blir, jag måste lyssna på kroppen för att överhuvudtaget kunna ta mig över mållinjen. Uppför avenyn fick jag extra kraft av allt folk och vetskapen om att det inte är sååå långt kvar, men vad hjälper det när nacken ändå låser sig och det gör ont i hela nack-/halspartiet :'( Såg inte till några energitabletter, inte heller fick jag någon svamp. Vet inte vart dessa var för jag såg inte ens att det delades ut? Misstänker att i alla fall energitabletterna redan var slut när jag väl kom dit.
Försökte springa så mycket jag kunde i slutet, men det var läskigt se så många som hade kollapsat, särskilt uppför när man kommit förbi Skanstorget. Var så förbannat trött på nacken och benen, på värmen och på allt folk. Och framförallt på mig själv! Varför har jag inte tränat mer? Alltså, 5-6 löppass på hela våren kan ju kvitta, det fattar vem som helst. Man kan inte tro att man ska förbättra sig om man inte tränar på det man ska förbättra. Svårare än så är det ju inte.
Tog mig i alla fall i mål springandes och var galet nöjd över att jag kommit i mål med hälsan i behåll! Tiden var urusel, sprang på 2:47:51 jämfört med 2:34 förra året. Men, flera faktorer spelade in + att konditionen inte är på topp direkt. Då kan man inte förvänta sig annat, eller hur? Så ja, jag är nöjd ändå! Det måste man vara om man tagit sig runt i den värmen och gjort så gott man har kunnat, mer kan man inte göra!
Jag hann få i mig lite kexchoklad, banan och vatten efter mål samt en kort stretch, hämta ut mina värdesaker = mobil och plånbok, få kontakt med Anders och landa på läktaren innan Maria sprang i mål. Härligt när vi äntligen såg henne, vi visste ju inte alls hur det gått för henne, och kul kunna hejjja på henne ända in i mål :o) Duktiga Maria!
Har funderat mycket efter loppet, både igår och idag, och jag har kommit fram till några punkter som jag ska försöka ha i åtanke till nästa års lopp. Skriver upp några här nedanför, så kan jag gå tillbaka nästa år och se vad jag har skrivit. I god tid innan loppet :o)
1. Träna, träna, träna! Framförallt distansträning, så inte benen tar slut och gör så ont, däri tror jag det problemet ligger.
2. Se till att vara mjuk i kroppen i god tid innan loppet, särskilt i rygg/nacke/axlar där jag brukar ha problem. Massage i god tid så det inte händer samma sak igen, det fördärvar så himla mycket.
3. Åk upp i tid. Hotellövernattning före och efter loppet tror jag ger bättre uppladning. Stressen samma dag var ingen höjdare, inte fysisk stress men psykisk. Kunna hämta ut nummerlapp på fredagen + kolla in mässan som inte hanns med i år och kunna ta det lugnt på lördagen. Kunna duscha och ut och äta på kvällen efter loppet och slippa sätta sig i en bil eller på ett tåg hem efter loppet. Det tror jag är toppen!
Har sovit 10 goda timmar i natt, det behövdes. Roger kom upp igår kväll och var här när jag kom hem, jättemysigt :o) Tack love! Idag har jag bara tagit det lugnt, vi har skrapat triss och fikat hos mina föräldrar, och så gick vi en knapp timmes promenan i lagom tempo. Det känns i benen idag, that's for sure. Men trodde faktiskt det skulle vara än värre. Det var skönt röra på sig lite i alla fall.
Har bestämt mig för att den här veckan blir en aktiv vilovecka och en uppladdningsvecka, på måndag drar jag igång med ett nytt styrketräningsprogram, yeeeaah! Det ser jag mycket fram emot. Den här veckan blir det mest promenader, eventuellt lite buggande på onsdag och något lätt löppass senare i veckan.
Från vår promenad i eftermiddags.
Kommentarer
Postat av: Pia
Äh, inget att hänga läpp för, som sagt vi är bara duktiga som gjort det med vettet i behåll och med mkt vätska i kroppen, där av ingen kolaps heller! =)
Fy fasen vad vi är bra!
Då har vi ngt gemensamt att slå ihop nästa år, våra samma tider på 2.34 såvida det inte blir en ny värmebölja! =/
Du har en lika snygg t-shirt som mig! =)
Postat av: Lisette
vad kul! jag ska också ta mig en titt i ditt Arkiv! :-) bra jobbat av dig och springa Göterborgsvarvet!
Postat av: Jennie
Skitbra jobbat ändå tjejen! Kul att läsa om ditt lopp! Jag riktigt känner hur jobbigt du hade det på vägen...
Jag blir faktiskt lite sugen att springa nästa år, blir så inspirerad av dig ;) Men först ska jag väl klara av blodomloppet på torsdag...hur det nu ska gå med min dunderförkylning =/ Men jag får väl gå 5 km i värsta fall ;P
Trackback
