Fick till ett hejdundrande rygg- och underarmspass idag. Jag fattar ingenting, jag kände mig sjukt stark idag och ökade som f-n i ryggövningarna? Och underarmarna tog inte helt slut "i förtid" i ryggövningarna utan jag kände det rejält i ryggen, precis som det ska vara. Kunde till och med köra ett par övningar för underarmarna sist - och jäääkla vilken pump jag fick i dem, helt otroligt. Är fortfarande helt slut i underarmarna när jag gör nåt, speciellt nu när jag skriver. Kanoners!

Dagens övningar:

*Chins i maskin - 3 set
*Utåtrotation i rehab (rotatorcuffen) - 3 set
*Sittande rodd, smala med V-handtag - 3 set
*Ryggresningar med ihoppressning av skulderbladen - 3 set
*Latsdrag, breda - 3 set

*Underarmscurl (heter det så??) - 2 set
*Underarmar med stång bakom rumpan - 2 set

Vet inte vad övningarna heter för underarmarna, har inte kört det förr, det var mitt ♥ som introducerade dem på det gemensamma ryggpasset förra veckan :o)

Gammal bild - men samma outfit idag efter träningen :o)

Jag är alldeles hög på endorfiner - såhär flera timmar efter ett hejdundrandes ryggpass. Kändes så jäkla gött idag, jag kände mig stark och fick grym kontakt, samt att underarmarna inte tog slut lika fort som de gjort senaste veckorna. Kändes fantastiskt bra!

Dagens övningar

♦ Utåtrotation i rehab - rotatorcuffen, 3 set
♦ Sittande rodd med V-handtag, 4 set
♦ Raka latsdrag, stående, i multi, 3 set
♦ Ryggresningar liggande med armarna ihoppressande bakåt, 3 set
♦ Latsdrag, sittande, breda , 3 set

Åh vad jag älskar att träna! Finns nog inget som går upp mot känslan när det bara går sådär jäkla bra på vissa pass! :o) Obeskrivligt!

I ♥ TRÄNING


(Bild tagen för någon/några veckor sedan)

Ska försöka göra en lång historia kort (vilket inte är min bästa egenskap). När jag var 13 år ungefär vrickade jag foten en dag i skolan, tror vi sprang 60 meter eller liknande, och foten den svullnade upp rejält. Var hos doktorn som ordinerade vätskedrivande tabletter (vilket senare skulle visa sig kunna vara förödande) och vila i högläge. Hade lite ont, men inte sådär jätteont egentligen, som jag minns det. Problemet var bara det att svullnaden gick aldrig ner igen. Det blev bättre, men jag blev inte av med svullnaden helt i höger fot, den ringa smärtan försvann dock helt. Detta ledde till att jag var hos läkaren x antal gånger, och alltid samma visa - de hittade inget fel på mig. Ganska trist och rätt jobbigt för en tonåring att gå runt med en svullen fot länge utan att veta vad det är, eller kunna göra något åt det. Blev skickad på en sorts kontraströntgen där de sprutade in kontrast mellan tårna och följde dess väg i kroppen (vilket också senare visat sig kunna vara det dummaste man kan göra i det läget) och detta gav i alla fall ett utslag, vilket till slut ledde till att jag blev remitterad till en sjukgymnast med specialkompetens som lymfterapeut. Tror jag gick i 2:an på gymnasiet då. Av henne fick jag höra att jag led av lymfödem i båda benen, men särskilt höger ben och fot. Detta var troligen medfött, då man sett på kontraströntgen att jag hade för få lymfbanor i båda benen, och utlöstes av den vrickade foten i början av tonåren. Hon sa direkt att jag skulle behöva stödstrumpor, all vaken tid, för resten av livet. Och hon var noga med att säga att det gick inte att göra något åt det, det skulle aldrig försvinna, jag skulle få leva med det resten av livet. Smart att säga det till en tonåring vid första besöket?! NEJ. Vad hände då? Jo, jag blev helt knäckt efter besöket, och bara ignorerade detta faktum. Hade jag gått med svullen fot så länge kunde jag gå lite till. När jag var hos henne på första besöket, och hon visat de fantastiskt fina stödstrumporna (ironi), kunde jag bara tänka på studentbalen, själva studenten, bröllop och så vidare. Hon sa ju att jag skulle behöva strumpor alltid, hela tiden, förutom när jag sover. Tacka f-n för att jag förträngde det hela! Jag hade inga andra problem just då heller med benen, så det var inte så svårt ignorera, förutom det estetiska då.

(Hoppas någon orkar läsa vidare...)

Jag vet faktiskt inte idag hur det kom sig, men några år senare fick jag i alla fall kontakt med en annan lymfterapeut och tog tag i saken. Hon fick mig jättemotiverad att faktiskt börja använda stödstrumpor och hon fick mig motiverad att gå ner i vikt då detta kunde minska belastningen på mina ben. Jag fick en intensivbehandling i 2 veckor, där jag var lindad på båda benen, och gick hos henne varje dag för omlindning och massage. Detta gjorde att svullnaden gick ner lite, och sedan fick jag måttsydda stödstrumpor för att hålla svullnaden i schack.

Det dröjde till 2005 (då jag var 24 år) innan jag tog tag i vikten på allvar - och gick ner runt 20 kg med viktväktarna. Och visst blev lymfödemet bättre! Främst då höger fot som är och hela tiden har varit det största problemet, det är där jag känner av det och det är där det syns.

Sedan början av 2000-talet har jag således använt stödstrumpor på båda benen, från ovan tårna till under knät. Så gott som all vaken tid, hela tiden. Men detta är klart en sanning med modifikation. Man lär känna sin kropp, och jag vet att jag i dagsläget kan vara utan strumpor om jag t ex är på stranden eller ska på bröllop eller liknande där jag vill vara barbent. Jag vet att jag kan vara det, men jag vet också att jag kanske är extra svullen efteråt eller har lite ont i benen. Jag är medveten om det och jag tar ibland konsekvenserna av det.

Detta leder såklart till att jag alltid behöver ha långbyxor på mig och hela skor. För hur snygga är stödstrumpor på en skala? Jag är bara grymt glad att jag till slut kunde förlika mig med det rent mentalt, att jag har en åkomma som kommer vara för livet, och att jag för min egen skull behöver använda strumpor.

Som sagt, oftast långbyxor på mig i olika former, även på sommaren, för att inte strumporna ska synas. Har jättesvårt att hitta skor, då mina fötter är rätt breda, inte så stora egentligen, och så då svullnaden på höger fot. Svårt hitta sommarskor till de gånger jag är utan strumpor, svårt hitta vinterskor då många är för smala, svårt hitta gympaskor då dessa också ofta är smala och så vidare. Men - jag har vant mig nu och jag är överlycklig när jag hittar skor som passar bra :o)

Igår var jag utan strumpor så gott som nästan hela dagen då jag först var på stranden och sedan på after beach, jag tog inte på mig strumporna förrän på kvällen, och oj vad det kändes. Jag var strum i hela benen och min högerfot var grymt svullen, fick knappt på mig strumpan, likaså vanliga strumpan och skon var trånga. Värre än vad det varit sista åren, vet inte varför, det har gått bra när jag varit utomlands.

Så idag fick jag bara ett bryt - det funkar inte gå utan hela dagen idag också, det hade jag fått betala för ikväll och kanske även längre fram.

Jag tog på mig de halvlånga byxor jag tänkt ha på mig, och mina enda sommarskor jag har för tillfället. Testade med stödstrumpan, och visst - det var inte snyggt men det kändes skönt!

Jag är 29 år - och jag måste inse att hälsan går före skönhet. Så är det bara. Jag har en åkomma och jag behöver stödstrumpor. So what om det syns ibland? Nej, det gör faktiskt inte. För vems skull låter ja bli att använda strumporna och sedan tar smällen på kvällen? Inte för min i alla fall.

Så idag åkte jag hemifrån med halvkorta byxor och stödstrumpan på höger ben, hade detta på mig när jag var och provade skor, när vi var på Maxi och när vi gick ner till stranden. Och det kändes förbannat bra!! Jag är otroligt stolt över mig själv, att jag äntligen har kommit över tröskeln där jag inser att det faktiskt är okej att det syns att jag har stödstrumpor ibland! Jag kan inte svettas ihjäl i 30° värme i långbyxor och hela skor bara för att det inte ska synas, det är ren idioti.

Oj, detta blev långt - men jäkla va skönt det ändå var att skriva av sig! Låter kanske luddigt och flummigt, men det är så det är. Jag kommer fortsätta vara utan strumpor vid särskilda tillfällen, men inte så ofta och inte så lång stund.





Kan tillägga att jag tycker det är otroligt dåligt att det bara görs strumpor som är så sjukt fula som ovan - varför inte göra lite snyggare? Det finns stödstrumpor man kan köpa på nätet i vanliga storlekar - men dessa är långt ifrån tillräckliga för personer med lymfödem, man behöver måttbeställda och hård kompression. Jag får strumpor utprovade ungefär 2 ggr om året då de slits, och de töjs ut samt att benen ändras lite.

Av trycket på höger fot har jag fått som hudförändringar längst fram vid tårna, lymfan har liksom pressats fram mot tårna. Detta kan förhoppningsvis försvinna med en tåhätta jag fått utprovat. Försöker också gå på fotvård med jämna mellanrum - ska dit på tisdag :o)

Lång historia som inte blev så kort, vilket jag befarade. Har säkert glömt hälften av det jag tänkt skriva också. Fråga gärna om ni undrar över något! Jag svarar så gott jag kan.

Jag har en lindrig grad, och många har det långt mycket värre än mig. Men för mig har det ändå varit en stor sak och fortfarande är en stor sak ibland, trots att jag lärt mig leva med det.

Primära lymfödem orsakas av en medfödd svaghet eller underutveckling av lymfsystemet. Transportkapaciteten är nedsatt.

Den fysikaliska behandlingen av lymfödem består ofta av en kombination av behandlingsmetoder, KFÖ (Kombinerad Fysikalisk Ödemterapi). Kombinationen av behandlingsmetoder bestäms av i vilket stadium lymfödemet är.

• Rådgivning - infektionsrisk, fysisk belastning, hudvård
• Kompression med kompressionsstrumpor eller bandagering
• Manuellt lymfdränage och/eller lymfpulsatorbehandling